onsdag 20 november 2019

Min första piaff!

Igår hade jag dressyrträning hos min tränare på en av hennes hästar. Det var tredje gången jag red just den hästen, och hon är så himla rolig och trevlig, en riktig Annahäst! Hon är supertydlig med när jag gör rätt och inte, vilket är så himla lärorikt för mig. Senaste 8 åren har jag bara ridit islandshästar, och lagt min energi på att utbilda och stärka dem. Det arbetet har självklart även utvecklat mig som ryttare, men det har mest varit hästarna som lärt sig, stärkt sig och utvecklats, medan jag tappat lite av den mer precisa ridningen och tajmingen, och lagt mig till med lite olater. Jag har tillexempel helt tappat känslan för ridningen i 3-taktig galopp. Jag har också känt att jag gått tillbaka en del i min utveckling eftersom jag fått lägga oerhört mycket energi på att "bara" få renhet i gångarterna. Det har blivit stor skillnad på båda två, och det finns dagar då de travar på som små ponnysar, men lägg in en skola där i traven och det blir tölt. Vi har jobbat supermycket med skolor, vilket jag tycker är jätteroligt, och de är väldigt välutbildade på så sätt i skritt och till viss del i tölt. Men i trav är fortfarande det mest avancerade vi kan göra skolmässigt att tänka öppna. (Men vi jobbar på det, och de blir starkare och stadigare hela tiden). I skritt kan de däremot öppnor, slutor, skänkelvikningar, fram- och bakdelsvändningar etc.

I vilket fall som helst är det enormt lärorikt, och kul, att få sitta på en häst som är så himla välutbildad och verkligen lär mig och tar fram den lite mer precisa ridningen som jag tappat bort lite på vägen. Igår hade vi vårt bästa pass hittills, och jag kände att jag hittat några nya knappar. Vi fick till många fina galoppfattningar, vilket verkligen är det moment där jag helt tappat bort mig, och jag kände att jag kom till ridning mycket bättre i galoppen på slutet av passet. Jag red även *trumvirvel* min första piaff! Så himla häftigt! Jag har varit lyrisk hela dagen. Jag har fått prova på lite piaff några gånger tidigare med hjälp från marken, men igår var första gången vi fick till några steg alldeles själva. Wow. Finns egentligen inte mycket mer att säga än det...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar