torsdag 26 januari 2017

Bakben och bogar

I helgen red jag för tränare för första gången på säkert tre år. Så roligt, och så svettigt! Det tog inte lång tid innan det stod helt klart hur mycket muskler jag tappat av att bara mysrida utan "krav" och tränarögon på mig. Framförallt vänsterskänkeln hade glömt av sina uppgifter. 

Spóla har dålig balans i traven och jag har lite svårt att få till takt och form i tölten. Eller, jag tror jag oftast får till en hyfsad takt, men är för osäker på om det är rent eller ej. Något jag måste träna på. 

Jag red några varv i tölt och trav och efter tre minuter hade Markus hittat det stora problemet. Vänster bak. Jag har tyckt att hon skjuter ut bogen och försökt jobba med det, men anledningen till det är troligtvis att hon är svag i vänster bak och den lever sitt eget liv (min egen tanke så här i efterhand). Så intressant när man får tränarögon på sig som kan hjälpa en med kärnproblemet. Annars är det så lätt att man sliter sitt hår över att försöka jobba bort symptomen som blir. I alla fall.... vi fick jobba med att komma åt vänster bak och att det skulle jobba tillsammans med de andra benen och inte i en egen liga. Väldigt mycket flytta in bakbenet och att hon skulle svara snabbt på den flyttande skänkeln. Först stillastående, sen i skritt, tölt och trav.  Vid slutet av passet töltade vi bättre än någonsin och hon travade på så himla fint. Då var det väldigt roligt att rida, vill jag lova!

En tjock vinter Spóla för några år sedan.

Igår försökte jag fortsätta med samma arbete på egen hand. Det gick jättebra i skritten och jag kände verkligen hur mycket bättre koll jag hade på framförallt vänster bak, men båda bakbenen överlag. Men i trav och tölt fick vi inte alls till samma trevliga känsla som på träningen, utan hon blev istället stark och hängde sig lite i handen. Vilket hon inte alls brukar göra. Så där fick jag nog inte igenom henne så bra ändå. Bestämde mig rätt snabbt för att jobba med skritten istället då det ändå var rejält hårt på ridbanan. Så vi nöjde oss med tempo och jobbade vidare med skänkelvikningar och öppnor i skritt. Märkte även i öppnorna hur jag blivit slarvig senaste åren. Öppnor var mig paradgren på min ponny och vi fick alltid beröm av vår tränare för att vi gjorde dem så raka och bra. Nu fick jag jobba på för att få dem hyfsat raka. Skärpning, helt enkelt. Nu är det slut på mulleridning och dags att börja rida ordentligt igen. Så taggad! 

söndag 1 januari 2017

2017

Mitt 2017 har startat på allra bästa sätt. Vi hade en lugn kväll igår med några kompisar som kom över en stund. Det var Leias första nyår, så vi var inne på 12slaget och såg fyrverkerierna genom fönstret. Duktiga lilla hunden reagerade knappt och sov genom de första smällarna under kvällen och kikade ut lugn, men nyfiken, vid 12. Så skönt! Känns bra att vi valde att stanna hemma och ge henne en lugn första fyrverkerierfsrenhet. Isac och Leia var ute och nattkissade vid 00:30, och då reagerade hon bara på en raket som skickades upp precis bredvid dem, andra smällar brydde hon sig inte om alls. 

Kändes så skönt att vakna upp imorse och inte ha en festkväll i kroppen. Istället åkte jag och Leia med min familj till ett naturreservat vid vattnet och grillade korv. Hur härligt som helst!



Efter korvgrillning och lunch på klipporna åkte vi som sanna nördar in till stan på Pokémon jakt. Sedan delade vi på oss och jag åkte med syster och Leia till stallet för att fixa åt hästarna som vilar idag. Så mysigt att fylla på nytt spån och bädda fint åt små pollarna. Älskar nya stallet vi står i för att allt går så lätt och smidigt. Tar ca 25 min att mocka, fixa höpåsar, byta vatten, lägga in halm och göra iordning kraftfoder till två hästar i lugn och ro. I förra stallet kunde det ta mig 60 min om jag var snabb. 


Igår red vi ut på nyårsritt och jag hade turen att få låna fina Valkyria så jag också kunde följa med. Alltid kul att få rida andra hästar, men lite klurigt att hitta knapparna för de olika gångarterna. En supermysig tur hade vi!