tisdag 24 november 2015

Knappar och superövning

Igår åkte jag med mamma till stallet efter jobbet för ett pass på ridbanan. Jag har ju bestämt mig för att ställa mer krav på Saedis och börja jobbba henne ordentligt istället för att låta henne välja. Min tanke har ju varit att det är schystare att låta henne gå som hon är bekväm med, och ändra vår ridning efter det, än att anpassa henne till klassisk ridning. Men, efter de här 2-3 passen med krav börjar jag se hur lat jag varit. Hon kan ju vist, det är bara jag som gjort fel och inte drivit ordentligt. Fy skäms på mig!

Igår var hon i alla fall hur fin som helst. Vi skrittade mest och på slutet behövde jag knappt hålla i tyglarna och hon gick kvar där hon skulle. I avskrittningen sänkte hon huvudet betydligt lägre än jag sett henne ha det tidigare, och i slutet på ridpasset var hon mjuk som smör (i Saedís mått mätt), hundra gånger mjukare än jag någonsin fått henne tidigare. Är det inte härligt när man kommer på att man ju faktiskt vet hur man rider?! :D

Jag hade ställt fram fem konor med kort mellanrum, kanske 2m, och red slalom mellan dem. Bästa övningen på år och dar! Först red vi skänkelvikning som ett V på långsidan, in mellan de första två konorna och ut mellan de sista. Sen red vi slalom med så små bågar vi kunde, och jag fokuserade mycket på att hon skulle svänga genom hela kroppen och få med sig bogen. På slutet gjorde vi typ sidepass (raka skänkelvikningar) mellan genom att ta två-tre steg åt höger mellan två konor, sen några steg rakt fram för att komma till ett bra lägre att köra två-tre steg åt vänster mellan nästa konpar osv.

Vi la även in några kortare töltsträckor och även om jag inte tror takten var klockren hela tiden tyckte jag att honn hade ett mycket bättre tempo än vanligt. Som avslutning knäppte jag loss tyglarna och gjorde om dem till en halsring och red en sista töltsträcka, lite mer snäv slalom och några framdelsvändningar. Bästa passet jag haft på Saedís sen vi köpte henne för drygt 3 år sedan! Duktiga Skruttus!!

När jag hoppat av Saedís satt jag upp några minuter på Spóla för att visa mamma hur hon kunde göra för att få med bogen bättre. Spóla är så himla mjuk så man lätt glömmer att man måste ha stenkoll på bogarna som annars flyter runt precis som dem vill. Efter två gånger på mina konor fick jag igenom det där med bogen bättre än någonsin och sen var hon outstanding och helt otroligt fin! Världens bästa övning, jag säger bara det! Funkar både för att mjuka upp lite stelare hästar som Saedís, och få igenom den där bogen på "mjukisar" som Spóla som gärna fuskar. Min nya favorit övning, helt klart!

Funderar på om jag ska höra med pappa om han vill rida lektion för mig i helgen så jag får visa övningen för honom också. Oh så inspirerad jag blev till ridningen efter det här passet. Trodde inte jag skulle hitta inspirationen på en frusen ridbana, i mörkret med 8- grader, men den finns där man minst anar. Båda hästarna har förtjänat varsin fin julklapp efter det här passet, och jag vet precis vad de ska få!


torsdag 19 november 2015

Gårdagens ridpass - Saedís

Igår tog jag och mamma en sväng till stallet för att skritta ut hästarna på rundbanan. De har fått ta det lugnt den här veckan efter ihopsläppet i helgen, då de sprang mer än de gjort det senaste året. 40 minuter var vi nog ute, ungefär. Mamma red Spóla och jag Saedis (a.k.a Skruttus).

Saedís har mest fått vara i fred under dessa månader av igång sättning. Hon går bättre på långa tyglar, så vi har låtit henne gå så. Börjar man korta tyglarna blir hon lätt spänd och får ett mycket kantigare steg. Men, när vi var hos veterinären sist sa hon att vi skulle försöka jobba henne "som man ska" (i brist på bättre ord). Sagt och gjort, igår jobbade jag med att försöka få Saedís att ge efter i nacken och komma lite närmare en korrekt form. Det var inte det lättaste och hon började, som vanligt gå i jättekonstig takt, kunde inte gå rakt fram och ställde åt vänster. Men vi fick till några bra steg här och där, och på slutet var takten normal igen. 

Känns som att vi har ett litet projekt framför oss innan vi kan rida Skruttus i form i alla gångarter, men det kommer. Jag funderar över hur vi ska lägga upp en bra plan, och hur vi ska tänka för att få bästa resultat. Tåls att tänkas på...



onsdag 18 november 2015

Spóla nu och då

Sådär! Nu är alla bilder från helgens ihopsläpp i datorn. Som jag nämnde här om dagen såg jag stor skillnad på Spólas gångarter i frihet nu mot för ett år sedan. Jag tror det här årets skritt och kontinuerliga ridning har gjort henne gott. Framförallt tror jag att det varit bra att vi alla tre, jag, mamma och pappa, haft en gemensam plan och ett träningsupplägg som vi följt tillsammans har varit bra. Vi får se till att fortsätta på det gemensamma spåret och tänket, helt enkelt.

Jag hittade några fina bilder från helgen och några bilder från ett tidigare ihopsläpp. Jag tycker hon ser supersnygg ut på de senaste bilderna. Den första bilden nedan... Så snygg!









måndag 16 november 2015

Home sweet home

Har precis landat hemma, svept ett glas vatten och slagit upp datorn i köket medan Isac lagar kycklingwook. Efter en rolig, men intensiv, första dag på nya jobbet mötte jag upp mamma på stationen för en sväng till stallet. Jag har oroat mig hela dagen och ville se och känna på Spólas ben personligen. 

Att hitta två svarta hästar i en mörk hage är inte det lättaste, som tur var stod de båda vid matstationen så vi hittade dem direkt. Båda var lugna när vi tog in dem, men ryktet säger att Spóla har galopperat endel även idag. Skrutthäst. Hur som helst så tog vi av framskydden som Saedís haft kvar under natten och de satt fortfarande bra. Mycket nöjd över det köpet måste jag säga! Hennes framben var kalla och kändes superfina. Spóla var också fin i benen, men jag vet inte om jag kände någon pytteliten svullnad eller om jag bara inbillar mig för att jag är så himla nojig. Knölen från skadan i mars hade i alla fall blivit betydligt mindre, om jag inte "kände i syne". Mycket konstigt då veterinären sa, i torsdags, att den antagligen kommer vara ungefär som den varit senaste månaderna för alltid/ett bra tag framöver. Mamma som har perfekt Spóla skrittljuds-gehör tyckte dock att hennes takt i skritten inte var som vanligt, och jag tänkte själv på att hon kanske gick lite stelare än vanligt. Men med tanke på att hon stått still och tagit det lugnt så pass länge känns det som att hon borde ha endel träningsvärk efter sina upptåg. Mamma ska skritta ut/promenera henne en sväng i morgon och se hur hon verkar.

Jag fick med mig kameran hem också, så om jag inte däckar totalt efter middagen kanske jag tar och laddar in bilderna i datorn. Känner att energin början tryta efter att inte ha sovit på flera nätter och oroat mig som tok. Vi får se helt enkelt.



Mina fina tjejer <3

söndag 15 november 2015

Ihopsläpp

Vilken ångest... Idag 10:00 släppte vi ihop hästarna med flocken för första gången på åtta månader. "Skräckblandad förtjusning" hörde jag några gånger, för mig var det inte mycket förtjusning utan mest skräck. Åtta månader har hästarna rehabiliterats, promenerats och motionerats under kontrollerade former, på hårt underlag, helt enligt veterinärens rekommendationer. Idag var det varken hårt underlag eller kontrollerat... Det första som händer är att Spóla tar ett galopprace in i hagen, de följande timmarna blir det ytterligare några race genom skog och lera som avslutas med tvärnitar. Min mage vred sig av ångest och en stark vilja att ta ut hästarna igen och låta dem gå själva för all framtid.

Självklart har veterinären rådfrågats noga, när vi var på återbesök i torsdags, innan detta ihopsläpp ägde rum. Men ändå. Jag skulle gärna ultraljuda benet igen imorgon för att se om det gått bra. Inför ihopsläppet gjorde vi dock allt vi kunde komma på för att förebygga, vi bad stallägaren som är utbildad hästmassör att fota Spólas ben med sin värmekamera för att kunna ta jämförelsebilder imorgon, vi köpte nya skydd till båda hästarna som täckte ben och kotor, samt lät dem stå i solariet 10 minuter var innan vi släppte ut dem för att de inte skulle göra tokrace utan att vara varma i kroppen. Vi lät dem även hälsa på två av de tre hästar de inte gått med innan igår (även om de gått bredvid varandra i flera månader och hälsat över tråden). Mer än så känns det inte som vi kunde göra. Nu är det helt enkelt bara att hålla tummarna. Som veterinären sa; "När ni än släpper henne är det bara att blunda och hålla tummarna".

Som ni hör är jag mest orolig för Spóla. Saedís skada har läkt och det är inte en sån skada som går upp igen då det var ett benbrott, medan en senskada skulle kunna gå upp igen om oturen är framme. Bara av att tänka, än värre skriva, den meningen får jag panik.

Bråkmässigt var det ett bra ihopsläpp, det var inga som bråkade direkt och det känns som att de fann varandra snabbt. Vid höstationen var det dock endel sura miner, brunstiga ston alltså... Vissa tar ju PMS till en helt ny nivå. Jag har alltid funkat bättre med och dragits till valacker, tycker ofta de har trevligare sätt. Våra två ston är, som tur är, precis som vanligt även när de brunstar. Det är verkligen olika mellan ston hur påverkade de blir. Jag är väldigt tacksam att våra inte blir queen bitches.

Jag fotade endel i början och fick till några riktigt bra bilder. Så kul att se hur mycket starkare Spóla har blivit i bakbenen efter 6 månaders daglig skritt vara ca 4 månader uppsuttet. Syntes tydligt på de bilder jag fick där hon fattade galopp att hon var betydligt mer på bakbenen, samt att huvudet unte var i marken som en myrslok på alla bilder. Kul! Märkte också hur mycket jag saknat fotandet när jag stod där och kikade igenom bilderna jag tagit. Det var nog drygt ett åt sen jag fotade på riktigt sist. I vilket fall som helst lyckades jag glömma kameran i stallet, tyvärr. Jag som planerat att ladda upp de bästa bilderna här. Men men, kameran kommer hem igen på tisdag, så då kommer bilderna upp!