fredag 31 juli 2015

Island och jag Del 4 – Favorit i repris

One sheep, many sheep

Har du missat de tidigare delarna hittar du dem här; Del 1, Del 2, Del 3.

I flera dagar hade det varit prat om att vi skulle rida upp i bergen och samla in fåren. Äntligen var dagen kommen och den häftigaste ridturen jag någonsin varit med om skulle snart påbörjas. Jag var som ett barn på julafton, och jag kan lova att mina ögon tindrade.


Hästen jag skulle rida var samma som förra gången, Sóla. Hon stod med sina kompisar nere i den stora hagen vid floden, och efter att Bóla (en av fårhundarna på gården) gjort sitt jobb och drivit in alla hästarna i rundcoralen var det dags att göra iordning dem. Sadlar och träns låg högt och lågt i bakluckan på den stora bilen och av borstar och hovkratsar syntes inte ett spår. Lite vilsen och frågande såg jag hur de andra tog upp en varsin sten från marken och skrapade av det värsta vattnet från hästens rygg innan de sadlade. Well, inte riktigt vad jag var van vid…
Snart var alla hästar sadlade och tränsade, vi satt upp och gav oss iväg. Om jag mins rätt var vi ca 10 ryttare och de 2 fårhundarna Bóla och ”The other Saumur” (de som hade gården hade nämligen också en Saumur, men han var för liten och för ”glad” i får så han fick inte följa med, denna Saumur tillhörde någon annan) som gav oss ut i bergen i jakt på får. Efter en stund delade vi upp oss och jag, som aldrig gjort något liknande fick rida med en van fårindrivare, som jag glömt namnet på, som bara pratade isländska. Det var även han som ägde ”The other Saumur”, så han följde också med oss.

Direktiven jag fick var lite svår identifierade eftersom de var på isländska och mitt ordföråd där inte är det bästa, även om jag snappade upp en hel del ord under mina veckor där. Men, jag gjorde det bästa för att följa direktiven och insåg snabbt hur jag skulle göra för att få med mig fåren åt rätt håll. Förutom ett litet missöde då ”The other Saumur” blev lite för ivrig och råkade jaga ner 3 får för ett stup, ner i floden och över till andra sidan (där de flåsande hämtade andan på utstickande klippor bredvid floden), fick vi med oss alla får vi stötte på.

Någon ”seriös” ridning blev det inte, det var mest fokus på får, stup, vattendrag, floden, får, får och mer får. Men, att tölta fram i bergen (där det var någorlunda plant), utan något annat än gräs, vatten, sten, himmel och får i sikte, tänk er själva… Underbart. Det var som klippt ur en film, eller till och med en dröm. Det finns inte ord för att beskriva det, det måste upplevas. Och det är verkligen något jag rekomenderar!

När vi, efter många timmars härlig ridning kom tillbaka till grinden, där vi började möttes jag av en av de vackraste synerna. En stor flock med över 750 får, lamm och baggar betandes i gräset, i dalen nedanför bergen med massor av berg i bakgrunden. Bara det är vackert. Vad som gjorde just det här ögonblicket oförglömligt, var det faktum att i får drivandet hade även hästarna som delade berget med fåren följt med ner, och som ni säkert redan gissat var det inte en, två eller tio, nej det var säkert 100 stycken, kanske ännu fler. Hur många hästar som helst, helt enkelt, i hästregnbågens alla färger och massor av små, lurviga fölungar. That moment… Jag säger bara det.

Tyvärr är dessa de enda bilder jag hann ta innan det var dags att driva ut fåren från hagen och ner mot fårhuset, som syns i bakgrunden på andra bilden.

Veckan som följde var så full av får, så jag började drömma om dem. Den veckan, var en upplevelse kan man lugnt säga. Det var får överallt och de skulle drivas, sorteras, märkas, mätas, behållas, säljas och skickas iväg. Ni som inte befunnit er i ett hus med hundratals långhåriga, mer eller mindre galna, får med horn, och baggar med enorma horn kan nog kanske ändå förstå paniken som infinnersig när fåren börjar hoppa in i en. Ja, som sagt, en once in a lifetime (troligtvis) upplevelse. Som jag, trots sin ”unikhet”, nog inte rekommenderar så mycket (just det där med att sortera får i ett litet utrymme). Men det var kul att ha gjort det, såhär långt efter ;)

Den veckan blev det helt enkelt inte så mycket tid för varken hästar eller ridhusbygge. Veckan efter däremot, då bestämde sig Franzie för att ta med mig på en roadtripp för att visa några isländska sevärdigheter. Vi såg de vackraste vattefall jag någosin sett, fantastiska geisrar och underbar natur. Jag fick uppleva så mycket under min tid på Island, jag skulle kunna fortsätta i evigheter men väljer att avsluta här. Min tid var full av vackra hästar, härliga ridturer och underbara människor. Min tid där var något av det bästa jag gjort, ni som inte varit där er rekomendera jag verkligen att åka.

THE END...



torsdag 30 juli 2015

Återbesöket

Nu är vi hemma igen och Spóla står nöjt och tuggar hö i sin hage. Besöket hos veterinären gick jättebra. Så skönt! Vi fick visa skritt och trav i löpargången på hårt underlag, och det var inga problem. Veterinären kände även igenom benen och tyckte det kändes bra och som det skulle. Efter löpargången gick vi ut till ridhuset på kliniken och skulle longera ett par varv. Veterinären ville se lite trav på böjt spår.

Första varvet travade Spóla så fint, sen var det som om hon insåg att hon travade för första gången på fyra månader och fick glädjefnatt. Galopp och härliga bockserier. Härligt att hon är glad och inte alls verkar känna av något, men inte riktigt ett önskvärt beteende så här "tidigt" i rehabiliteringen av en gaffelbandsskada. Så, vi provade en gång till och två gånger i andra varvet, men det blev bara galopp och glada bocksprång, så veterinären avbröt så hon inte skulle bralla upp något. Hon hade sett det hon behövde, det såg bra ut, och rehabilitering fas 1 är nu klar.

På måndag sitter vi upp på båda hästarna för första gången på drygt 2 respektive 4 månader. Den känslan hörni, jag längtar!



On the road again

Spóla är lastad och vi är på väg mot veterinären. Jag och pappa har vanan inne nu efter ett antal år av tävlingar, träningar och nu veterinär besöken senaste tiden. Håll tummarna nu för att allt går åt rätt håll! Vi hörs senare så får ni veta hur det gått. Ha en bra torsdag. Spóla hälsar. 


onsdag 29 juli 2015

Hur hamnade jag i isisvärlden? - Favorit i repris


Once upon a time …

… när jag levde i den ”vanliga” hästvärlden och var en sann ”hoppning 4-ever”-tjej, var min bild av islandshästar att de fanns på turridningar, de var söta, hade lång man och reds mest i skogen. Ingen värdering i om det skulle vara sämre eller bättre för det, utan det var bara så det var, trodde jag. Jag hade aldrig sett en isis på en hopptävling, i ett stall med ”vanliga” hästar eller på ett ridläger. Jag hade heller aldrig sett en islandshästtävling eller islandshästar som inte var med på turridning. Syns inte, finns inte, lite så helt enkelt.


Så var min bild av isisar länge, att de var skogsmullehästar just för att det var vad jag hade sett. Sen köpte vi vår första islandshäst Huginn från Sjöstugan, och redan första gången jag provred honom insåg jag att allt jag trott var fel. Jag har nog aldrig suttit på en häst med en sån fantastisk trav som Huginn. Behöver jag säga att jag blev kär? Det var kärlek vid första travsteget. Tiden vi hade med Huginn är ett eget kapitel som jag tänkt ta upp senare, men dagen jag träffade honom förändrade allt.


Plötsligt stod alltså en lurvig isis i boxen bredvid min tävlingsponny och de blev vänner direkt. Från den dagen Huginn klev ur transporten hos oss öppnades en helt ny värld framför mina ögon. En värld full av människor som älskade sina hästar precis lika mycket som jag och alla hästmänniskor jag kände sen tidigare, en värld av underbart söta hästar i alla möjliga färger, en värld där det mesta var tvärt emot vad jag lärt mig.

Min ponny Uniq och Huginn blev vänner direkt, bilden är från deras första dag tillsammans.     

I den här bloggen kommer ni att få följa med mig rakt in i islandshästvärlden och se den genom mina hoppskadade glasögon, som självklart är färgmatchade med resten av min outfit ;). Huginn kom nämligen inte bara in och visade mig en ny värld, han fick mig att falla som en fura för den, precis som jag gjort för honom.


Med mig på min upptäcktsfärd i min nya värld har jag de två isisarna Spóla och Saedís (a.k.a Grisen), som är Huginns efterträdare och två underbara, töltande tillskott till vår familj. Min resa har precis börjat och jag är fast besluten att se hur långt jag kan ta mig. Att omskola hästar går ju hur bra som helst, så att omskola en hoppryttare kan väl inte vara så svårt?


”Mot oändligheten, och vidare!” har alltid klingat bra i mina öron...


Jag var i USA ett år och pluggade på college och alla varnade mig för de stora skillnader jag skulle uppleva. Jag tyckte inte det var speciellt annorlunda mot Sverige annat än att allt var större, klasser på 150 elever var knäpptysta så fort läraren bad om det och det var varmt. Att kliva in i islandshästvärlden från livet med matchande schabrak och hoppluvor, benskydd så det stod härliga till och knoppar, däremot, det är vad jag kallar kulturkrock!

Vilken hästvärld bor du i, och hur har du hamnat just där? :)

tisdag 28 juli 2015

Rehabilitering fas 1

Ni kanske undrar varför jag inte nämnt så mycket om hästarna senaste månaderna, utan bara skrivit att de vilar och promenerar. Anledningen till detta är att de båda varit skadade. I mars fick Spóla en Gaffelbandsskada, vi vet inte riktigt hur hon fick den men vet. trodde att hon trampat fel ordentligt. I maj blev Saedís sparkad av en hagkompis. Först trodde både vi och vet. att det var ett sticksår, men det visade sig vara en spark som ledde till fraktur på Griffelbenet. Vilket resulterade i operation. Som tur var hade inte vilan medan vi alla trodde det var ett sticksår gjort skadan värre på något sätt, vilket man såklart oroar sig för när det blivit en felbedömning och den rätta behandligen kom senare än den hade kunnat göra.

Båda hästarna har gått i små sjukhagar och promenerats de senaste månaderna. De har skött sig fantastiskt bra båda två trotts att de fått stå på grus och äta hö när de andra är på bete. Spóla är dck något frustrerad över att blivit snuvad på sitt bete, så har man inte koll på promenaden drar hon ut en till diket för att äta lite gräs. Att de stått i grushagar och ätit hö har föresten gjort underverk med deras vikt, båda två har gått ner massor och blivit så snygga i kroppen. Välbehövligt och betydligt bättre för hälsan, på så sätt, än sommarbete.

Jag funderade ett tag på hur jag skulle göra med rehabiliteringen på bloggen, hästmänniskor är ju oftast inte så öppna med att skriva ut saker om skador såhär i cyberspace. Men, efter att ha pratat med mina föräldrar, och fått ok från dem, känns det självklart. Hur ska jag kunna blogga om hästarna utan att nämna att de varit skadade? "Nej, vi skrittar bara i tre månader för att vi tycker det är kul" känns inte så hållbart. Och varför ljuga eller dölja sanningen? Skulle vi någon gång sälja hästarna, vilket jag verkligen hoppas vi inte gör, skulle skadehistoriken gås igenom utan tvekan och köparna skulle få veta allt.

Båda skadorna har en lång rehabiliteringsprocess, men ser ut att gå åt rätt håll. Jag vet flera som råkat ut för samma, eller liknande skador och tänker därför att hur vi rehabiliterar våra hästar kan vara intressant att följa. Inte bara för er som är i liknande situationer, utan för andra också. Det är alltid intressant att se vilken typ av övningar som används för att stärka specifika delar av hästens kropp, hur man lägger upp träning för att bygga kondis och muskler, hur man rider hästen på ett förebyggande sätt osv.

Hittills har hästarna, som sagt, promenerats för hand rakt fram på hårt underlag. Spóla gick från 5 minuter tre gånger om dagen till att nu promeneras 1x55 genom att öka promenadlängden med 5 minuter per vecka. Saedís började med vila då vi trodde det var ett sticksår, men efter operationen promenerades hon 2x5 om jag minns rätt och skulle sedan ökas upp till 2x10. Men, då hon gick barfota 2-3 veckor efter operationen (de tog av skorna på kliniken och tyckte vi skulle vänta någon vecka med att slå på dem igen)  blev hon öm i fötterna och tiden på promenaderna anpassades efter hennes fötter. Nu har hon fått nya skor igen och promenerar glatt 1x50 minuter. Hennes promenad tid har ökats med 10 minuter per vecka vilket gör att båda hästarna kommer vara uppe på 60 minuter nästa vecka, och då ska vi sitta upp för första gången på evigheter. Saedís ska då skrittas 30 minuter uppsuttet vilket ska ökas successivt till 60 minuter under två veckor. Hur Spólas igångsättning ser ut, och hur vi ska fortsätta med Saedís efter de två skrittveckorna får vi se efter torsdagens besök på kliniken.

Saedís var på återbesök för drygt tre veckor sedan och allt såg ut att gå åt rätt håll, om ca 2 månader ska vi tillbaka igen. Spóla ska på återbesök nu på torsdag och vi hoppas på bra besked även där. Saedís ska börja ridas nu till helgen/ början på nästa vecka, och efter torsdag vet vi hur Spólas fortsatta rehabilitering ser ut. Hagmässigt går Spóla i sjukbox med angränsande sjukhage, allt som allt ungefär lika stort som 2 boxar. Saedís går i grushage med vindskydd, gissar på att ytan är ungefär 8x20m och ska ökas successivt framöver. Vi hoppas på att kunna släppa ihop våra två när de båda ska gå i lika stora hagar.

Jag tror vi och hästarna längtar lika mycket efter att slippa gå varv efter varv på rundbanan och istället få rida ut. Stor eloge till mamma och pappa som promenerat med hästarna varje dag i flera månader!

måndag 27 juli 2015

Liksidighet

Jag hittade en intressant artikel på Hippson om hästens biomekanik, rörelse och att hitta hästens svaga delar och jobba på att stärka dem. Ni hittar hela artikeln här.

"... Hur vi använder vår kropp påverkar hur våra muskler anpassar sig under hela vår uppväxt, och för hästen gäller samma sak. Därför menar Monika att det är viktigt för oss att ta reda på om våra hästar är "högerhänta" eller "vänsterhänta", för att kunna förmå dem att använda båda sidor lika mycket.
– Om ni provar själva att skriva era namn i luften med fel hand kommer ni snart märka att ni visserligen kan göra det, men att ni spänner er i hela sidan. Det gäller också våra hästar, därför jobbar vi hela tiden med att få dem mer liksidiga..."

Mitt bra varv har alltid varit höger. Jag är högerhänt, högerfotad (jag hade en kort period som asdålig fotobllsspelare när jag var liten), och har helt enkelt bättre kroppskontroll på min högra sida. Det gör att jag i höger varv kan ha ett bra, jämnt, stöd på yttertygeln med vänster hand, samtidigt som jag har en mjuk och flexibel innerhand. Jag har även bättre känsla och snabbare reaktion i högerskänkeln. I vänster varv tenderar jag att få en något statisk innerhand och har svårare att parera vänsterbogen med innerskänkeln, om den flyter in. Jag har även lättare att få till en bra, snygg galoppfattning i höger varv, då jag gärna faller fram något med överlivet i vänster. Det är inte så att vänster varv är en katastrof och höger på GP nivå, en ovan ryttare skulle nog inte se skillnad. Men, den finns där, den känns och den gör att jag omedvetet ofta rider lite mer i höger varv, fattar höger galopp om jag är ute och rider på en rak väg och allmänt får till det lite bättre i höger varv. 

Spólas bra varv är höger, Uniqs bra varv var också höger, Saedís kommer jag faktiskt inte ihåg, men jag är rätt säker på att det också är höger. "Problemet" med att både mitt och hästens bra varv är höger, är att vi båda gör allt lite bättre och lite lättare i höger varv. Skänkelvikningarna går lättare, fattningarna blir bättre, volterna blir rundare, förhållningarna går igenom bättre. Allt blir lite enklare. Vilket får mig, som jag nämnde ovan, att omedvetet jobba mer i det lättare varvet. Det blir stretigare, svårare och jobbigare i det svåra varvet, såklart. Jag tror att om jag hade en häst vars vänstra sida var starkare, skulle ha lättare att rakrikta och få hästen mer liksidig. Eftersom hästens svåra varv skulle vara mitt lätta hade det varit lättare att parera och jobba igenom svårigheter, samtidigt som i hästens lätta varv hade den varit mer förlåtande för att mina reaktioner är lite segare, eller att jag är lite stelare. Förstår ni hur jag tänker?


Min egen oliksidighet är något jag noterat och vetat om i många år, men aldrig riktigt tänkt eller jobbat på. Vilket jag inser nu är så otroligt korkat. Men det kanske är lite typiskt oss hästmänniskor att räkna ut en exakt foderstat med kvalitétsfoder till hästen och sen kasta i sig en kexchoklad eller Billy´s pizza själv under långa dagar och sena kvällar i stallet. 

Well, well, det var ett litet sidospår. Vad gäller att ha samma svaga och starka sida som sin häst och sträva efter liksidighet inser jag nu är så mycket mer än att försöka göra samma rörelser med samma resultat i båda varven. Först och främst måste jag börja fokusera mer på min egen oliksidighet och verkligen tänka till och jobba mer i vänster varv. Steg två är att jag måste börja tänka igenom hur de olika övningarna blir lättare/svårare i de olika varven för att försöka lokalisera vart den preliminära "svagheten" hos hästen sitter i det svåra varvet. Är det bogen som glider in/ut? Är det ett bakben som har svårt att komma in under hästen? Vart är hästen svag, och hur kan JAG som ryttare lägga upp övningar och träning för att stärka detta? Det är något jag ska börja lägga tid, energi och tankeverksamhet på, och planera utefter, när vi börjar sätta igång hästarna igen. 




söndag 26 juli 2015

Myshästar

Sådär huxflux ruschade jag till stationen vid kvart över 12 och hann med tåget. Mamma och pappa skulle till stallet och jag kände för att haka på. Väl där blev det lunch, bestående av blåbär och mjölk, i solen bredvid Spólas hage. En viss Spóla såg väldigt söt ut och lyckades tigga till sig några blåbär av mamma. 

Jag passade på att prova ett flugtäcke på Spóla som tyvärr är för stort och får läggas till "sälj"-högen. Eller ja, "högen, det är snarare typ 3-4 stora plastbackar fulla med grejer. Får fota allting och ha e bloppis någon dag kanske. Eller köpa en till häst, eller två, så vi får användning för allt ;)

Vi gick i alla fall ut på vår promenad, jag, mamma och hästarna medan pappa mockade och fixade. Mysigt ändå när vi kan vara i stallet tillsammans. Det kan ju ibland vara något påfrestande ibland att vara "medryttare" på sina föräldrars hästar när man är van att ha egen, och har ridit tio år längre. Men, jag ska absolut inte klaga, guldläge att få rida så ofta man vill och hästarna är ju överdrivet mysiga.

En härlig höstdag förra året med mina två favvotjejer. 

Söndag

Godmorgon! Jag vaknade för en stund sedan av att regnet vräkte ner utanför och ska snart kliva upp och starta min dag. Funderar på att åka till familjen en stund, hälsa på Scruffe, bada och bara mysa. Kanske blir en sväng till hästarna också, vi får se. 

Imorgon börjar sista veckan med vila för hästarna, innan det är dags att börja skritta igång dem. Åh vad jag längtar! Den här veckan kommer även bloggen börja dra igång på riktigt. Jag tror det kommer bli superbra. 

Ha en bra dag hörni, så hörs vi senare. 


lördag 25 juli 2015

Wanties från Hööks

Ni som följt mig ett tag vet att jag älskar Hööks och shoppar det mesta till hästarna där. Nu har ju nya höstkatalogen kommit ut och jag är inte sen att spana in alla nyheter. Jag väntar dock på katalogen i brevlådan och hoppas att den kommer, det är något speciellt med att få hem den att bläddra i. Det väcker så många barndoms minnen. Jag kikade in på nyheterna på hemsidan och hittade lite grejer jag inte skulle tacka nej till. Here we go. (Detta inlägg är inte sponsrat, utan jag lägger upp det bara för att jag älskar att shoppa på Hööks :) )

Den här jackan från JH Collection ser verkligen fantastiskt skön ut. Den finns även i beige, men jag skulle aldrig klara den färgen i stallet med våra myshästar ^^ så den här bruna är perfekt. Jackan heter Softpilé Matera och kostar 449:- ni hittar den här.


Även här har vi ett plagg som ser skönt ut, det är det viktigaste för mig när det kommer till stallkläder, att det är skönt och smidigt. Den här västen heter Hexa och är från CRW, finns i svart och marin och kostar 599:- , ni hittar den här.

En sån här "neckpad" skulle jag vilja testa. Man köper den lös och fäster på nackstycket på vilket träns man vill för att få mer jämnt fördelat tryck över nacken. 129:- från Claridge House och ni hittar den här.




Godmorgon!

Hej, och godmorgon, kompisar! Har ni en härlig lördag framför er? Jag har en rätt fri dag, förutom att jag troligtvis ska träffa mina tjejer ikväll är inget planerat. Det är superfint väder så vi hittar nog på något ute i solen.

För övrigt är det bara en vecka kvar tills vi planerat att börja rida hästarna igen. Jag är så taggad! Ridabstinensen tar över. Jag tror en viss liten Spóla kommer vara piggelin och aspepp på första ridturen efter vilan. Det ska bli kul att se om jag har rätt. Små hästarna, de är verkligen för goa. Vilken tur vi hade som hittade just dem. Tror inte det kunnat bli mycket bättre. Och då provred vi ändå mer än 15 hästar. Det där med "kan ridas av alla" är inte alltid helt sant...

Nu måste jag äta frukost. Vi hörs under dagen. Ha en bra lördag!

En av anledningarna till att Saedís kallas Grisen. Rullning varje gång man kommer in i hagen, obligatoriskt.


fredag 24 juli 2015

Island och jag Del 3 - Favorit i repris


Island och jag Del 3 - Första ridturen
Har ni missat någon av de andra delarna kan ni läsa del 1 här och del 2 här 

Min första ridtur på underbara Island ägde rum någon gång i slutet av min första vecka. Vi, jag och Franzie, hade jobbat hårt under veckan med att slipa och måla delar till ridhuset som skulle byggas på gården. Så, som belöning för hårt arbete fick vi ta ut en varsin häst på ridtur. Dagen innan hade vi varit nere i den enorma hagen vid floden och hämtat in några hästar som stod i stallet, av någon anledning som jag inte kan minnas, oviktigt i vilket fall som helst. Hästarna var i stallet och jag skulle få rida!

Så här såg jag ut de flesta dagar efter att ha gått genom storm över fältet från ridhusdelarna upp till huset.


Hästen jag fick rida den dagen hette Sóla, ett litet fuxsto. Hon var inte riktigt min typ av häst egentligen, men jag var överlycklig. Jag skulle rida på Island! Att det regnade småspik och blåste som bara den var inget som bekom mig det minsta. Har jag nämnt att jag skulle rida  Island? Lycka!

Ut i regnvädret tog vi oss och sen red vi i närheten av gården. Vi töltade på grusvägarna, red ner i floden och hade hur kul som helst. Efter ett tag slutade det regna, en regnbåge visade sig och allt blev ännu bättre. Jag kommer fortfarande ihåg hur glad jag var, hur kul vi hade och hur underbar hela situationen var. Det var, och är fortfarande trots att jag upplevt det, en dröm att rida på Island.


Under tiden jag jobbade på Island fick jag senare chansen att prova flera olika hästar, vissa riktiga Annahästar, och varje häst var verkligen en upplevelse. Att rida runt i de Isländska omgivningarna som kändes som en blandning av månlandskap och dinosauriernas tid var, bara det, helt fantastiskt. Att sedan sitta på hästar som kan springa hur länge som helst, och som älskar det. Det är en underbar känsla. En känsla av total frihet. En dag, inte långt efter den här första ridturen red vi upp i bergen för att driva in får, det var bland det härligaste jag någonsin gjort, och det är precis vad nästa del kommer att handla om. Fortsättning följer....


Hej sol, hej fredag

Godmorgon på er! Hoppas ni har en rolig fredag framför er. Jag tog sovmorgon och vaknade nyss. Så skönt, älskar sovmorgon! Igår var jag ju ute hos familjen, promenerade med Spóla och hjälpte till att bada en dammig Saedís. På kvällen kom även Isac över, och så åt vi grekisk sallad till middag med min syster och pappa, efteråt blev det film och smörsmakande popcorn. När vi kom hem var klockan nästan 23 och istället för att sova öppnade vi Lavas bur så hon kunde skutta fritt efter en tråkig dag i sin bur, och tittade på ett avsnitt av Sommar med Ernst. Mysig torsdag!

Idag är det, som sagt, fredag och det betyder att del 3 av Island och jag kommer upp under dagen. Så kika in lite senare för härliga, hästiga, minnen. Jag har en fredag av fix framför mig handla, städa hos Lava, boka tvättid, diska osv. Men det finns plats för att göra lite vad som faller oss in däremellan också. Steg 1 är i alla fall frukost, bestående av solroslimpa från kondis som vi fock av mamma igår, hemgjord flädersaft som även den är från mamma, senaste avsnittet av Fredagspodden och strålande sol på balkongen. En härlig start på en förhoppningsvis härlig dag. Ha det bäst, kompisar! Vi hörs under dagen.

Saknar hästarna. Saknar ridningen

torsdag 23 juli 2015

Inget PS träns för oss :(

Några timmar senare och med en sen lunch i magen har jag landat hos familjen. Saedis blev schamponerad och ren, precis när vi höll på öppnade sig himlen och regnet vräkte ner på stalltaket. Timing. När vi var klara var det dock fint väder igen och Saedis fick ett våffeltäcke på under promenaden och var nästan torr när vi släppte ut henne efteråt. 

Spóla badades ju förra veckan, så idag fick hon prova träns istället. Jag som var så taggad på att få prova de nya PS tränsen och höll tummarna för att de skulle passa får tyvärr konstatera att nackstyckena på deras träns inte passar våra hästar. Så himla tråkigt! Vi testade Flat out storlek cob förut, och det var för kort och tryckte på öronen. Idag testade jag Get set och Winning Round (det tränset jag namnget! :D ) båda i storlek full, och inget passade. Get set kändes som att det skulle åka av, och Winning round satt konstigt vid öronen och tryckte på utsidan. Jag som verkligen sett fram emot de här tränsen och tycker det breda, tryckavladtande, nackstycket verkar superbra, är väldigt besviken över att de inte passar. Men, alla modeller passar ju inte på alla hästar, tyvärr. Jag har ett träns på Hööks jag suktat efter till Spóla, och har länge varit sugen på ett Micklemträns så något av dem införskaffas här näst och så får vi se. 


Såhär ren och fin blev vår primadonna efter dagens spa. 

Hästtvätt pågår

Mot stallet!

Godmorgon kompisar! Jag hämtade ut PS tränsen igår, och redan idag får jag chansen att prova dem på. Jag är lite orolig för storleken då jag tycker de ser helt enorma ut. Hoppas på det bästa nackstycket på cob-tränset vi provade förut var för litet. Håller tummarna för att full funkar.

Det blev ändrade planer och stallet för min del idag. Härligt! Hästarna ska promeneras och jag får sällskap av pappa. Så mysigt. Nu när stallbesöken kommit allt för sällan under en alldeles för lång period, ser jag verkligen fram emot att mocka och fixa i stallet. Ska bli så skönt när hästarna ska börja ridas igen och jag får gå tillbaka till att leva i stallet. Åhh, om en dryg vecka sitter jag troligtvis på hästryggen igen. Underbart! 

Nu måste jag skynda mig om jag ska hinna äta frukost och fixa hos Lava innan jag åker. Vi hörs under dagen. Ha en trevlig torsdag! (Hur fort har inte den här veckan gått?!)



onsdag 22 juli 2015

At the moment

Tog precis ut en väldoftande bärpaj ur ugnen. Hallon, röda- och svartavinbär och björnbär. Det doftar sommar i hela lägenheten! Nu ska den svalna lite och sen blir det fika på balkongen. 


Sovmorgon

Hej kompisar! Är det för sent att säga godmorgon nu? Jag tog en härlig sovmorgon idag och vaknade alldeles nyss. Så himla skönt!

Jag fick ett trevligt sms igår, mina PS träns finns att hämta. Det hanns inte med igår, så det är inplanerat i dagens schema. Ska höra med mamma och pappa när de ska ut till stallet idag. Har jag tur kanske jag hinner hämta tränsen innan så vi kan prova dem idag, annars blir det nog på fredag. Jag är så spänd på hur de ser ut i verkligheten. Åh, hästgrejer är verkligen fantastiskt roligt!

Dagens andra highlight är senaste avsnittet av Pretty Little Liars som snart ska avnjutas tillsammans med en mysig frukost. Jag har en ny, superfin, bricka att inviga också. Mysfaktor på den hörrni!

Ha en härlig dag! Vi hörs lite senare.

Tror den här donnan kommer bli mycket snygg i sitt nya träns.

tisdag 21 juli 2015

Home sweet home

Äntligen sitter jag i min soffa. Det blev mycket som hann bockas av idag. Scruffe hämtades upp hos veterinären och hade skött sig fortsatt bra. Hakarna på tänderna hade filats bort och allt hade gått som planerat. Efter att en kanin fått lugnande är det tydligen vanligt att de inte vill äta på flera dagar, och det var något vi skulle hålla uppsikt över. Scruffe, som är världens matvrak, började dock tugga hö och maskrosblad det första som hände när vi kom hem. Skönt! Familjen håller såklart koll de kommande dagarna, men det känns lovande. Måste verkligen ge en stor tumme upp till den nya kliniken vi besökte idag. Fantastiskt bemötande och veterinärerna var både trevliga och verkade kunna sin sak. Smådjurskliniken i Knivsta, 5 stora guldstjärnor från oss!

Efter att Scruffe blivit utsläppt och tuggade hö i sin bur åkte hela familjen iväg IKEA, som bjöd på härliga shoppingfynd, bl.a. nya soffkuddar, en matta utanför Lavas bur så hon slipper halka, ett kaninsäkert skydd till routern, nya filtar, två nya huvudkuddar, köksgrejer, handdukar och lite annat kul. Bra sysselsättning när det regnar. Nu är allt utplacerat där det ska vara, Lava har provtuggat på sin nya matta och jag städade hela lägenheten av bara farten. Vårt lilla bo är verkligen så himla mysigt! Ser fram emot en helkväll i soffan med något riktigt bra på TV, frågan är bara vad. Tåls att tänkas på...




Jag är väldigt, väldigt glad att min söta Scruff mår bra. 







Dagen so far

Scruffe skötte sig oklanderligt bra hos veterinären, som förövrigt verkar superbra. Det var som jag trodde, något med tänderna. Det hade börjat bli små hakar på ena sidan, precis som hästar kan få. Veterinären tyckte det var väldigt observant av mig att märka det i ett så tidigt skede. Sånt är ju alltid kul att höra, att man är noga med sina djur.

Vi fick även veta att han är en hon. Surprise. Lite synd, då jag var sugen på Scruffe-Lava bebisar. Men, vad gör det. Jag kommer dock ha lite svårt att träna om och börja kalla henne hon. Känns jättekonstigt bara att skriva det. Min lilla Scruff. Vi lämnade kvar mitt lilla knyte hos veterinären och ska hämta vid 15 igen, då skulle tänderna vara fixade. Så smidigt!

Efter veterinären Åke jag, pappa och min syster ut till stallet och promenerade med hästarna. 50 minuter var jag och Spóla ute och gick, och det var knappt några insekter så hon behövde inte kriga mot dem. Skönt för oss båda. 

Nu sitter jag i köket och umgås med familjen medan syster steker amerikanska pannkakor. Om några timmar ska Scruffe hämtas och pussas på, och när han, hon, är tillbaka i sin bur ska vi åka en sväng till IKEA. 


Spólaöron på promenad. Gladare öron är svårt att hitta.

Till Scruffe mot doktorn

Godmorgon kompisar! Jag hade en supermysig kväll med några av mina allra bästa tjejer igår. Prat, skratt, snacks och spel. Så mysigt! Nu ska jag bygga ihop transportburen och åka till familjen. Transportburen är tom, och Lava stannar hemma med Isac. Idag är det min andra kanin, Scruffe, som bor ute hos min familj, som ska iväg på "äventyr". Vi ska till veterinären för att kolla upp hanns tänder. Han är drygt fyra år och har plötsligt börjat dräggla, så det är något som känns bra att kolla upp. Jag ringde igår och fick tid idag, supersmidigt!

Efter att Scruffe, som egentligen heter I´m a Survivor, varit hos veterinären blir det nog en sväng till stallet om inte mamma och pappa redan hunnit vara där. Men det hoppas jag inte. Lite Spóla och Saedísmys skulle verkligen inte vara fel. Inte långt kvar tills de ska börja sättas igång nu. Längtar.

Fick mail igår om att mina PS träns är på ingång, de kommer kanske idag om jag har tur. Sist jag beställde kom paketet supersnabbt, tyvärr passade inte storleken, så nu testar vi full och hoppas på att det passar bättre. Jag är väldigt svag för deras Flat Out, tycker det är så himla snyggt. Men den här gången blev det min nya favorit och mammas favorit som får komma hem på prov.

Nej hörrni, dags att skynda på här. Vi hörs under dagen! Håll tummarna för att allt går smidigt med Scruffe hos veterinären.







måndag 20 juli 2015

Memorylane

Jag letade efter en bild och bestämde mig istället för att göra ett försök att städa bland mina mappar i datorn. Det ser rätt organiserat ut på mitt skrivbord, men mappar som döljer sig i mappen "mappar" är tillexempel mappen "ALLT STÄDA!!!". Eller dolde sig, för nu är just den mappen städad och borttagen, allt vettigt innehåll har fått flytta till rätt mappar och resten är slängt i papperskorgen. Jag måste verkligen skaffa en extern hårddisk att tömma över alla bilder och texter på så jag kan radera allt som inte behövs från datorn. Känns onödigt att ha flera tusen bilder sen 2012 liggandes och samla cyberdamm.

Jag har ett antal timmar av städande kvar framför mig, hur har det kunnat bli så mycket mappar och lösa bilder/texter? Galet! Jag har dock hittat lite härligt hästiga bilder som jag tänkte passa på att visa för er. En liten tripp down memorylane för min del, tänk så mycket härligt som finns fångat på bild. Hittade hur mycket som helst, men valde ut några extra söta, härliga och mysiga. Enjoy!

En av mina absoluta favoritbilder som jag fotat. Älskar ljuset och känslan.

Vår förra islandshäst Huginn i flott tölt.

Spóla på bete

Mitt första, och hittills enda, försök att knopp Spólas långa, tjocka man. Just for fun. Blev hon inte söt? ;)

En puss-sugen Saedís som ätit upp all sin slabbiga mat

En liten, nervös och glad Anna på hopptävling med shettisen Chippen för många år sedan.

Godmorgon måndag

Godmorgon! Hoppas ni alla sovit gott och drömt hästiga, härliga drömmar. Jag skulle ha åkt och tittat på en sommarstuga med mamma idag, men den blev tydligen såld innan visningarna börjat. Trevligt för de som ägde huset, tråkigt för oss. Det var inte bara stuga och tomt, utan ligghall till hästarna i trädgården. Hur härligt hade inte det varit? Att åka till stugan på sommaren och ta med hästarna. Lyx!

Men, men, nu blev det ingen stugkoll idag så jag får planera om dagen. Lava som sitter i mitt knä i soffan, och varierar med att försöka lägga sig på mitt tangentbord, ska få komma ut på gräset och skutta om det inte regnar. Det är så mysigt med en innekanin, helt klart underskattat!

Jag ska plåga mig själv/ njuta av att titta på lite hästannonser på Hästnet. Det är verkligen bitter-sweet för en drömmare som jag. Just nu hittar jag dock inga hästar som faller mig i smaken, vilket är tur eftersom jag bestämt mig för att vänta med hästköpet ett tag och fokusera på Spóla och Saedís. Men jag kan ju inte låta bli att kika lite ändå. Det finns så mycket fina hästar! Tänk om man vore oförskämt rik...

Vi hörs under dagen kompisar. Hoppas ni har bra måndagar framför er!



söndag 19 juli 2015

Vad är skillnaden - Favorit i repris


När jag frågat runt lite om vad skillnaden mellan ”vanliga” hästvärlden och isisvärlden är har jag fått många olika svar. De allra vanligaste är dessa:

  • ·      Islandshästar är tåligare
  • ·      Islandshästvärlden är mer naturlig
  • ·      ”Vanliga” hästar är överlag mer ouppfostrade
  • ·      Hästmänniskor i ”vanliga” hästvärlden pratar mer skit och är mer trångsynta
  • ·      ”Vanliga” hästar får mer onödiga tillskott, är täckade i tid och otid och allmänt mer daltade med
  • ·      Islandshästar är lugnare


Det var inte riktigt dessa svar jag var ute efter, jag var ute efter de små skillnaderna, som det där med boots jag skrev om för ett tag sedan tillexempel. Men jag kan ju inte låta bli att reflektera över svaren jag fick. Det syns även ganska tydligt i vilken värld de flesta som svarat står, vilket är lite intressant då jag frågade samma sak i ett islandshästforum och ett allmänt hästforum. Tyvärr blir det ofta en så otrevlig ton så fort man frågar något sånt här, som att folk direkt går i försvarsställning. Varför är det så?

Jag har, som sagt, ställt denna fråga i ett forum och blev då, ganska direkt, varnad för att dra igång såna diskussioner. Tydligen hade en liknande tråd spårat ur totalt och de flesta islandshästmänniskor hade lämnat forumet. WHAT?!? Vad är det som gör att vi hästmänniskor i alla olika hästvärldar är så splittrade? Jag undrar om det är likadant i andra sporter, tillexempel hundsporten eller skidsporten eller vilken annan sport som helst där det finns olika riktningar att välja. Tror ni Anja Persson och Charlotte Kalla skulle spåra ur totalt och börja klanka ner på varandras grenar om de fick frågan om skillnaderna mellan hur det är att åka slalom och längdskidor? Kanske, men jag tycker inte det känns speciellt troligt…

Varför är hästmänniskor, överlag, så himla trångsynta, ”jag vet bäst” och allmänt muppiga? Varför kan man inte bara ta in vad andra säger och sen använda sig av det man gillar och strunta i resten? Varför finns så stort behöv av att hävda sig och trycka ner andra på vägen? Varför, varför, varför? Hästmänniskor är verkligen en egen art…

Slutligen inser jag mer och mer att skillnaderna inte ligger i hästarna, mer än deras olika fysiska förmågor, utan i människorna runt om kring dem och deras syn på sina hästar, sig själva och världen, som allt för ofta verkar vara emot just dem… Så, trots skillnaden mellan världarna verkar det finnas en konstant faktor som härskar över allt; ”den här” världen är bra, och alla andra är fel, vilken värld du än hamnar i. Välkommen till hästvärlden, enjoy your stay ;)

Vilken tur ändå, att det finns många vettiga människor i alla världar som kan väga upp det här andra tramset och helt enkelt ge och ta kunskap och sticka näsan utanför sina egna boxväggar, annars skulle vi nog aldrig utvecklas inom någon gren…

En hoppeponny och en lurvig isis, vänner direkt.

Sunday funday

Godmorgon! Idag har jag en helt blank dag framför mig, så jag får se vart dagen tar mig. Kanske en sväng till familjen, min andra kanin och hästarna? Eller en lång promenad utan mål? En speldag? Vi får se, helt enkelt. Jag är öppen för vad dagen har att erbjuda. Baka hallonpaj skulle ju också vara trevligt.

Jag beställde hem träns från PS of Sweden igår föresten. Paketet borde komma senast onsdag, om jag har tur. Hoppas på att det passar, vill så gärna testa deras träns för att se om det blir någon skillnad sen när hästarna ska börja ridas igen. Håll tummarna för att paketet kommer snart och att storleken passar.

Nu ska jag göra tunnbrödsrullar med skinka, blanda hemgjord flädersaft som vi fick med sist vi hälsade på familjen och äta frukost på balkongen. Vi hörs under dagen!




lördag 18 juli 2015

Kvällsmys

Det är en härlig sommarkväll, himlen är ljusblå, träden utanför vajar lätt i vinden, ljummen luft slinker in genom öppna fönster, och vi sitter i soffan och tittar på gamla avsnitt av Sommar med Ernst. Det är så mysigt! Vi drömmer oss bort, får inspiration, och pratar om vår framtida gård. Det är så härligt att dela en sådan dröm med den man älskar mest. Även om våra drömmar fokuserar på lite olika saker vad gällande gården, så har vi mycket gemensamt i vår dröm. Jag fokuserar lite mer på hästar, stall, ridvägar, stränder och söta husdjur. Han är lite mer inne på att odla mat och bygga små hus. Vilket dreamteam, vi kommer att ha tänkt på allt tillsammans den dagen vår dröm kan bli verklighet. Som jag längtar! Att bo på en egen gård har varit drömmen så länge jag kan minnas.

Tänk att vakna på morgonen, kliva i tofflorna och smyga ut för att mata sina hästar som möter en med en gnäggning. Eller att gå ut och hämta jordgubbar i trädgården till frukost. Bara att se hästarna från fönstret och kunna bestämma själv i vilken hage de ska gå. Sånna grejer kan jag drömma om i timmar. Att ha en egen flock, några unghästar, ett par avelsston, varsin ridhäst, kanske någon problemhäst på tillridning. Möjligheterna är oändliga, och mina drömmar likaså. Det gäller bara att tjäna ihop ett startkapital, men även det tror jag blir lättare när man har en dröm och ett mål att kämpa mot. Även om jag som är en riktig doer blir otroligt frustrerad av att inte kunna göra allt det jag drömmer om här och nu. Men, jag har hört att tålamod är bra att lära sig... Så jag jobbar på det.


DIY -Zebranaglar

Hej på er! Jag har haft datorkrångel och därför blev det ett sent godmorgon till er alla idag, men GODMORGON! :) Hoppas ni har en bra helg framför er.

Jag tänkte ge er ett litet DIY-tips idag som inte riktigt är tema häst, men zebra. Steg för steg till festens, och stallets, snyggaste naglar. Jag är ingen modetjej, har inget intresse för smink, men älskar att måla mina naglar. Bara för att jag spenderar mycket av min tid i stallet vill jag inte ha tråkiga, smutsiga naglar. Roliga, fina och färgglada naglar gör mig glad. 

Jag har dock inte lust att lägga pengar på att fixa mina naglar på salong, stallet har ju en tendens att bryta ens naglar då och då. Jag lägger hellre pengar på ett nytt träns än dyra nagellack eller lösnaglar. Ett av de billigaste nagellacket jag hittat är Depend, de kostar ca 25:- /st, lite olika beroende på affär, men håller riktigt bra och finns i många roliga färger. De har blivit mina favorit lack, och de som används flitigast. Jag använder alltid ett genomskinligt baslack (base coat) innan jag börjar med någon färg, för att skydda naglarna mot att bli gula. Det jag har just nu är från W7 och köpt på Rusta för en tia eller två. Budget funkar precis lika bra som lyx. Överlack (top coat) brukar jag oftast avsluta med, för närvarande är det Depends O2 top coat som jag använder, men till dessa svart/vita naglar skippar jag det då det lätt smetar ut det svarta lite även när allt torkat. Vill man ändå ha överlack för att skydda sin nagelkonst, rekommenderar jag att vänta ett dygn på just zebranaglarna, för att låta allt torka ordentligt.

Well, well, here we go:



Detta är vad jag använder mig av. Base coat från W7. Depend Stamping nail polish nr 6700, som egentligen är för att göra stämplar på naglarna men funkar super som vit bas. Detta nagellack är lite tjockare och betydligt mer täckande än det vanliga vita från samma märke. Men vilket vitt nagellack som helst funkar som bas, är nagellacket tunt och inte så täckande kan man måla två laget för att få det ordentligt vitt. För att göra svarta ränder använder jag Depend Art liner nr 1062 som har en extra tunn pensel just för smala linjer. Jag använder oftast inte top coat för dessa, som jag skrev ovan, men gör jag det är det Depend O2 Top coat nr 080 som gäller just nu.

Steg 1: Fila/ klipp/fixa naglarna så de är rena och i den längd/ form du önskar. Här är mina naglar helt nakna.

Steg 2: Måla ett lager base coat och låt torka

Steg 3: Måla alla naglar vita. Med mitt Stamping polish räckte ett lager, annars kan man ofta behöva två för att få det vita täckande. I så fall låt första lagret torka och måla sendan ett till.

Steg 4: När det vita lacket torkat ordentligt är det dags för Zebraränder. Börja längst ner och dra strecken varannan från höger och varannan från vänster, inte hela vägen över till andra sidan, men längre än mitten. Ungefär 3/4 över nageln brukar bli bra. Att strecken inte blir raka gör ingenting,  jag brukar snarare försöka få dem lite krokiga och ojämna. Ingen zebra är den andra lik, så blir vissa streck kortare, tjockare eller lite konstiga spelar det ingen roll. Man kan göra som man vill! 

Såhär blev resultatet

Här är en annan gång jag målat där jag haft top coat över. Ni ser på tummen och pekfingret att de svarta linjerna smetats ut lite.


Lycka till med nagelfixet! :)



fredag 17 juli 2015

Island och jag Del 2 - Favorit i repris

Island och jag Del 2 - Neísti sagohästen 
Ni som missade del 1 kan läsa den här 

När vi kom fram till gården, jag och Franzie, efter vår 3 timmars bilfärd över steniga, stupande vägar, lastade vi ur mina monsterväskor och släpade in dem i huset och upp för två trappor in i det rummet som skulle bli mitt den kommande månaden. Rummet hade snedtak, två sängar, en liten byrå, en bokhylla och en garderob som inte gick att stänga. Utanför mitt rum var en liten hall på ca 2 kvadrat meter med dörrar till tre andra rum, varav ett var Franzies och de andra två var tomma.

Självklart dröjde det inte länge innan jag var ute ur huset igen och letade hästar. Tyvärr var det betetssässong fortfarande för hästarna så alla hästar utom 5 var uppe i bergen med fåren eller nere i en jättestor inhägnad nere vid floden. Men, 5 hästar är ju helt klart bättre än inga hästar, så jag gick ner till hagen och där de 5 hästarna gick. Hästarna kom galopperande ner för sidan av berget och den första hästen jag såg var den söta skimmelhingsten Sindri. Han fångade min uppmärksamhet direkt, och jag frågade Oddur (ägaren av gården) om honom och sa att jag tyckte han var väldigt fin. Han berättade att han var en väldigt trevlig ridhäst och att han skulle kastreras under veckan.

Fina Sindri.

Då först såg jag en av de andra hästarna, en fuxhingst som var så vacker att jag nästan tappade andan. Neísti. (Neísti betyder gnista på Isländska)


Tyvärr har jag ingen bild som gör honom rättvisa, så ni får tro mig på mitt ord att han är otroligt vacker. Om jag minns rätt var han 5 år och väldigt lovande. Tyvärr fick jag aldrig se honom under ryttare under min tid där, men jag har sett filmer och ja, han är fantastisk! Självklart började jag direkt drömma om att köpa honom och ta med honom hem, men insåg ganska snart att det inte skulle gå eftersom jag hade min fina, gula ponny som väntade på mig därhemma och att en hingst skulle bli lite problematiskt och massa andra anledningar till varför det inte var en bra idé, men jag är ju en drömmare så jag kan ju erkänna att det inte hindrade mig från att drömma.

Jag såg många fina hästar under mina veckor på Island, men som ni säkert kan gissa kunde ingen mäta sig med Neísti. 




Fortsättning följer... Nästa del tänkte jag berätta om min första Isländska ridtur.


Friday

Godmorgon på er! Är ni taggade på fredag? Det är jag! Igår blev det ändrade planer igår och vi matade hästarna, istället för ankor. Så ankorna ska få besök av oss idag. Lava ska få komma ut i selen och skutta på gräset, och ikväll blir det fest med goa vänner. Mysig fredag på G!

Igår blev det som sagt promenad, matning och mockning hos mina snyggingar. Duggregn, mygg och mys på högsta nivå. Jag är så sugen på att börja rida igen, det ska bli så roligt! Åh så jag längtar, 2 veckor går fort. 

Nu ska jag släppa ut Lava på golvet, äta frukost och titta på Sommar med Ernst med min lilla familj. Den här Fredagen har verkligen mys-skimmer. Hoppas ni har en härlig dag framför er. Vi hörs senare. Jag och Island Del 2 ligger redo och väntar på er. Missa inte! :)


Snyggingarna igår