onsdag 15 april 2015

Att släppa alla krav

Igår var jag ute hos hästarna, första gången på alldeles för länge. Jag pysslade med Spóla som var på lite dåligt humör, så jag lät henne beta i en av lånehagarna i en kvart. Vips hade jag världens gladaste lilla häst som skuttade efter mig och skakade på huvudet på vägen tillbaka till stallet. Skruttan.

Innan det fixade jag Saedis och red en sväng på henne. Jag har lite svårt för att rida Saedis, det blir ofta att jag har en tanke om att jag ska få henne att trava som en "normal häst", just nu kan hon nämligen inte trava om man inte har halvlånga tyglar, vilket i sin tur gör att man inte direkt kan rida henne i traven. Så, mitt mål brukar vara att försöka lista ut hur jag ska göra för att hon ska vänja sig vid att man har kontakt till bettet även i traven, utan att slå över till tölt så fort man tar i tyglarna. Det slutar alltid med att vi blir osams. Hon blir stressad för att hon inte förstår vad jag vill, och jag blir frustrerad för att jag aldrig märker några framsteg vad jag än gör.

Igår var precis ett sånt pass. Vi skrittade fram ett varv på rundbanan och gick sedan in på ridbanan. Jobbade med skritten i en trevlig form. Sen var det dags för traven... Red jag inte på halvlånga tyglar fick jag knappt till ett travsteg. Vi tragglade på en stund innan jag gav upp och gick ut på rundbanan igen. Jag testade trav en gång till, men nej, tygelkontakt = tölt.

Så bestämde mig helt enkelt för att strunta i att försöka skola henne till någon form av dressyrhäst, och bara ha roligt istället. Vi jobbade på tölten och jag fick verkligen känna hur det ska vara när en häst töltar och bär sig själv med lätt framdel, underbar känsla. Hon var superduktig och jag insåg att det var första gången jag verkligen ridit tölten ordentligt. I den riktigt korta tölten, som är det tempo hon verkar trivas bäst med för tillfället, kunde jag släppa tygelkontakten och hon gick kvar i samma bäriga form. Därifrån kunde jag, än en gång för första gången på henne, verkligen rida galoppen och hon var betydligt lättare i framdelen än vanligt. Efter fint arbete från hennes sida knäppte jag loss tyglarna från tränset och avslutade passet med att rida alla fyra gångarter i halsring. Vilket, som vanligt, gick prima. Duktig liten häst!

Så, jag har nu bestämt mig för att släppa alla krav och tankar om att fixa till den där traven. Istället ska jag jobba med bärighet och ridbarhet i tölt och galopp, och att försöka få över det till att kunna rida henne lika bra i halsring som träns. Vårt mål var dressyrtävling. Vårt mål är att få mer bärighet i skritt, tölt och galopp, och att framöver kunna lämna tränset hemma och att kunna fortsätta ha samma kvalitet på ridningen. Jag har insett att det bara är dumt och jobbigt för oss båda att försöka förändra henne, och framöver tänker jag jobba med hennes styrkor istället. Hon är en myshäst så vill hon bara trava på halvlånga tyglar eller i halsring, spelar det egentligen ingen roll. Bra teamwork kommer när man jobbar med varandra, inte mot.