måndag 9 mars 2015

Hästnet, jag älskar dig!

Hästnet är, och har alltid varit, min drog. Jag kan sitta i timmar och titta på annonser och drömma om vilken fantastisk häst jag skulle köpa. Det härligaste är att välja en häst i varje kategori. Om jag hade ett barn och skulle köpa en första B-ponny, vilken skulle jag vilja ha? Om jag skulle sadla om till Western? Om jag skulle vilja hålla på med Arab-avel? Osv. Osv. 

Men, det allra roligaste är ju ändå att kunna bläddra bland alla annonser och känna att en av de här fantastiska hästarna kanske blir min. 

Hästnet, hästnet, tänk så många timmar jag spenderat på den sidan. Räddningen på så många tråkiga lektioner, och anledningen till att Saedis står hos oss idag. Hästnet i mitt hjärta, helt enkelt. 

söndag 8 mars 2015

Att börja i fel ände

Hej på er. Jag var så himla pepp på att starta igång bloggen igen, och tycker själv att den var precis så som jag vill att en bra blogg ska vara, i början. Men, det är svårt att komma med bra inlägg flera gånger om dagen när man inte rider mer än ca 2 gånger i veckan. Det känns helt enkelt lite som att jag börjat i fel ände på det hela. Häst först, hästblogg sen.

Jag har i alla fall bestämt mig för att börja leta häst. Jag gillar verkligen att rida Saedis och Spóla, men det är något helt annat att ha en egen. 


Världens finaste Uniq





fredag 6 mars 2015

Himlen är ett moln

Godmorgon! Grått väder och tandläkaren på schemat, inte överdrivet kul start på en Fredag... Mamma och Spóla är på Gummi-kurs idag, lite avis och jag tror de kommer ha så kul! Oj, jag är inte alls i fas med klockan och måste rusa. Ha en fantastisk dag mina vänner! 


torsdag 5 mars 2015

Vårsol på balkongen

Hej på er! Hoppas ni har en riktigt bra dag. Jag sitter i vårsolen på balkongen, med min favoritpodd i öronen, och bara njuter av att våren är här. Jag har en helt ledig dag och ägnar den åt att bara mysa. 

Hästarna har uteritt i solskenet med mamma och pappa på schemat, så det blir en mysdag för hela familjen. 


onsdag 4 mars 2015

Björnbröder - Favorit i repris


Jag har en tanke som brukar komma upp när jag är ute och rider i skogen. ”Om det kom en björn nu, hur skulle jag göra för att fly?”. Det är något jag funderat över många, många gånger och med tanke på att det inte finns björnar där jag bor så är det en väldigt onödig tanke. Men, jag brukar ändå göra upp en flyktplan när jag är där ute i skogen, för säkerhets skull.

Igår satt jag med en kompis i stallet och vi började prata om just detta och hur man skulle göra om det skulle inträffa. Vi kom fram till att vi hade faktiskt ingen aning. Vad gör man om man möter en björn, ett vildsvin eller vargar när man är ute och rider? 
Vi bor, som sagt, i en del av Sverige där vi inte behöver oroa oss för att möta en björn eller en varg, vildsvin däremot har vi många, men jag har aldrig sett några till häst. Alla dessa djur flyr ju snarare än att anfalla (om man inte hotar deras ungar eller något sådant), men ändå, det känns som att det aldrig kan vara fel att veta vad man faktiskt ska göra om man skulle träffa på dem. Ta det säkra, för det osäkra, helt enkelt.
Så, jag tänkte helt enkelt att om det är några som kan hjälpa mig svara på detta är det ni. Ni har varit till så stor hjälp innan och svarat så bra på mina frågor (TACK!!), så kanske har ni svar även på detta.
Är det någon som vet vad man faktiskt ska göra om man möter en björn (varg eller liknande) när man är ute och rider? Och, är det någon som mött en björn på en ridtur?


Morsning

Godmorgon! Jag har sovit så dåligt inatt. Först låg jag vaken i typ två timmar och försökte hitta en bra sovposition, sen drömde jag massa konstiga saker, och däremellan har jag vaknat säkert tio gånger. Kul, kul. Nu är jag i alla fall uppe och ska snart ta mig in till stan. Först blir det dock att prata strunt med min fina ninis. 

Hoppas ni har en härlig onsdag framför er!


tisdag 3 mars 2015

Tisdag

Hej på er! Vilket ruggit väder det är, vart tog min vår vägen? Dagen blev inte alls som jag trodde när jag vaknade, men hur mysig som helst. Kompismys, pudelbad, och middag med familjen var tre oplanerade saker. Att komma ut och kvällsmata min fina ninis här hemma hos familjen var pricken över i:et. Min fina Scruffe ❤️

Inte mycket häst idag hörni, hoppas ni haft hästmys så det räcker till mig också!


Godmorgon

Godmorgon kompisar! Vart tog våren vägen? Det är helt grått ute, och jag har hört att det ska snöa. Usch. Men hörni, jag måste tyvärr hoppa iväg nu, ville bara kika in och säga godmorgon. Ha en bra tisdag! Vi hörs under dagen. 




måndag 2 mars 2015

Dagens ridpass

Jag har precis släppt hästarna i hagen, tvättat bett, sköljt ur slabbiga mathinkar, och bytt ridkläder till jeans. Nu sitter jag i köket i stallet, äter små syltkakor, och väntar på att bli upphämtad av mamma. 

Dagens ridpass blev en tur på Saedis, med Spóla som handhäst. Vi red samma sväng som sist, med diken, skogsstigar, vägar, granodling, och fält. Jag var på dåligt humör och hästarna trilskades. Saedis kunde plötsligt inte gå på stigen, och tvärvägrade vid det läskiga diket (som vi går över flera gånger i veckan utan problem). Spóla skulle stanna och äta i skogen femtio gånger och när Saedis till sist hoppade diket följde hon inte med utan backade istället så jag höll på att tappa armen (okej, så illa var det inte). 

När vi väl kom ut ur skogen bad jag om tölt, och fick något helt annat av båda hästarna. Slowmotion Saedis kom fram och det var som att vi stod still trots att hon skrölt-grisepassade, och spóla travade och töltade om vart annat. Efter att ha väckt Saedis ur sin dvala fick vi upp ett något mer normalt tempo och ren tölt. Vi mötte Bambis pappa och Saedis verkade få en smärre chock och drog in ruman så mycket att bakbenen nästan var framför frambenen. Spóla reagerade såklart inte alls och fick nästan en Saedis på sig. Tre sekunder senare var detta dock glömt och båda travade på så fint bredvid varandra. Spóla verkade dock rätt loj och travade bakom oss, vilket hon annars aldrig gör. 

När vi skulle rida våra 100m på 70-vägen och höll oss längst ute i kanten på de vita strecken, med Spóla bakom oss, kom en röd bil och blåste förbi oss i betydligt högre hastighet än 70. Typ 10 cm från oss. Tur att våra hästar är trafiksäkra när det kommer sånna idioter. Till och med Saedis som aldrig reagerar på bilar ryckte till och vred förvånat på huvudet när bilen susat förbi. 

Vi var ute ca 40 minuter skulle jag tro, och vi hade en mysig tur även om det inte gick riktigt som planerat. Det gör inte så mycket att vi alla var lite off idag. Det är ändå alltid trevligt att umgås med dessa hårbollar. Och, på lite bättre humör är jag nog ändå. Även om jag fortfarande skulle vilja dra täcket över huvudet och sova till April. Men det är okej att ha en dålig dag, och det är okej att ridturen inte gick perfekt. Tänk så odräglig man (jag) skulle bli om alla dagar var fantastiskt bra dagar, och alla ridpass gick så bra det bara kan gå. 

Bara den tanken gjorde mig på lite bättre humör, och fick mig att tycka ännu mer om våra långhåriga hästar. 

Allt behöver inte alltid vara perfekt. Kram!

Fintjejerna och jag på mystur förra året

At the moment

Fick ett infall och tog bussen till stallet. Nu väntar skrittur med Spóla som handhäst. Vi hörs sen 😊


Lyckliga stunder och skogsinspiration - Favorit i repris

Favorit i repris, ett inlägg jag skrev när jag bloggade på Hippsons Islandshästblogg för exakt ett år sedan. Känns fortfarande lika relevant.

Att en av årets stora hästfester precis ägt rum i Göteborg är det nog inte många hästmänniskor som missat. 4 dagar av shopping, show, underbara hästar, härlig stämning och inspiration. Hela hästsverige vaknar upp ur sin vinterdvala och allt som inte har med hästar att göra sätts på paus. I år blev det inget besök i Göteborg för min del, men en helg som denna lämnar ingen hästmänniska oinspirerad. Jag fick min del av inspirationskakan mitt ute i skogen.

Jag var ute i stallet med familjen och medan vi satt och fikade i köket med utsikt över hagen och hästarna kom ett av barnen från grannhusen cyklande. Hon stod vid staketet och pratade med hästarna en stund och när vi tog ut våra tjejer för att borsta dem i vårsolen kom hon fram och frågade om hon fick hälsa på hästarna. Självklart fick hon göra det, och medan hon klappade på hästarna berättade hon att Spóla var hennes favorit och att hon brukade se oss rida förbi hennes hus ibland. Så, när vi frågade om hon ville hjälpa till att borsta Spóla sken hon upp som en sol.

Det fick mig att minnas tiden som ridskoletjej precis i början av mitt hästliv. Hur jag bad mina föräldrar stanna bilen så fort vi åkte förbi en hage så jag kunde få titta på hästarna som betade. Hur jag, lycklig som få, gick förbi fotbollsplanen när cirkusen kom till staden bara för att prata med cirkushästarna i hagen. Hur jag kunde leva i dagar på att ha fått borsta en av ridskolehästarna då jag kom för tidigt till min lektion. Det fick mig att minnas alla sadlar jag och mina kompisar smorde för att få skritta någon av ponnysarna, eller alla varv vi sprang som ledare på ridlekis-lektioner för att få rida med på ”skötar-ridturerna”. Allt det där kom tillbaka som en stor våg av helt fantastiska hästminnen. En våg som påminde mig om varför jag håller på med hästar.

Det är inte det att jag glömt bort hur mycket jag älskar dessa underbara varelser, men ju mer jag lärt mig och ju duktigare jag blivit, desto mer press har jag satt på mig själv. Att se den här tjejens glädje över att få borsta Spóla, och sedan den totala lyckan när jag frågade om hon ville skritta av Saedís på ridbanan, fick mig att inse att all den här pressen jag sätter på mig själv om att jag måste rida hästen si eller så är att förstöra för mig själv. För, mina allra lyckligaste hästminnen är inte de passen då jag fått igenom allt jag tänkt, eller alla övergångar sitter perfekt. Utan när jag på långa tyglar klappat om Uniq (min fd. ponny) och tokgalopperat först i ett ärevarv med en blågul rosett fladdrande i vinden efter en hopptävling, när jag barbacka utan träns galopperat fram på en grusväg med armarna utsträckta på en frustande Saedís med spetsade öron, när jag red ut på timslånga upptäcktsfärder i skogarna med mina kompisar när vi precis fått bli medryttare på ridskolehästarna, och när vi ägnade hela sommarlovet åt att hjälpa till i stallet för att få skritta igång hästarna inför höstens lektioner.

Min tankeställare efter mötet med grannflickan den här helgen har lett fram till att jag bestämt mig för att släppa alla krav jag har kopplade till mig och min ridning, och hela mars ut bara rida helt kravlöst och göra roliga saker som gör mig och hästarna lyckliga. Så, tack GHS-anden att du sände lite inspiration även till mig ute i skogen. Tack lilla ganntjejen för att du kom förbi och påminde mig om lilla hästAnna. Tack. 
Jag och shettisen Chipen Dale på hopptävling för många år sedan. Kommer ihåg att jag åkte av rakt ner i en oxer, och det var inte första gången. Men oj vad jag älskade den hästen! (Om någon råkar veta vart han finns just nu får ni gärna höra av er, jag har letat och letat. Född -94 om jag minns rätt)
Jag, Uniq och Huginn på väg ner till sommarhagen barbacka i grimma. Härliga sommarminnen.

söndag 1 mars 2015

Sunday funday

Mornin'. Jag har precis rullat ur sängen och halvsover nu i soffan. Vi hade en så himla mysig tjejkväll igår, jag är så glad för mina fina vänner. 

Hästarna kommer ut på tur med mamma och pappa idag också. Saedis ska bara få en tappsko påslagen. Nu när jag tänker på det tror jag det är andra, eller tredje gången på 8 år som någon av de fyra hästar vi haft har tappat en sko. Vilka duktiga hovslagare vi har haft, och vilken duktig hovslagare vi har. 

Hoppas att er helg varit bra, att ni har en härlig söndag framför er, och att nästa vecka bjuder på något riktigt roligt! Vi hörs, som vanligt, under dagen.