söndag 30 november 2014

Hur hamnade jag i Islandshästvärlden?


Once upon a time …


… när jag levde i den ”vanliga” hästvärlden och var en sann ”hoppning 4-ever”-tjej, var min bild av islandshästar att de fanns på turridningar, de var söta, hade lång man och reds mest i skogen. Ingen värdering i om det skulle vara sämre eller bättre för det, utan det var bara så det var, trodde jag. Jag hade aldrig sett en isis på en hopptävling, i ett stall med ”vanliga” hästar eller på ett ridläger. Jag hade heller aldrig sett en islandshästtävling eller islandshästar som inte var med på turridning. Syns inte, finns inte, lite så helt enkelt.


Så var min bild av isisar länge, att de var skogsmullehästar just för att det var vad jag hade sett. Sen köpte vi vår första islandshäst Huginn från Sjöstugan, och redan första gången jag provred honom insåg jag att allt jag trott var fel. Jag har nog aldrig suttit på en häst med en sån fantastisk trav som Huginn. Behöver jag säga att jag blev kär? Det var kärlek vid första travsteget. Tiden vi hade med Huginn är ett eget kapitel som jag tänkt ta upp senare, men dagen jag träffade honom förändrade allt.


Plötsligt stod alltså en lurvig isis i boxen bredvid min tävlingsponny och de blev vänner direkt. Från den dagen Huginn klev ur transporten hos oss öppnades en helt ny värld framför mina ögon. En värld full av människor som älskade sina hästar precis lika mycket som jag och alla hästmänniskor jag kände sen tidigare, en värld av underbart söta hästar i alla möjliga färger, en värld där det mesta var tvärt emot vad jag lärt mig.

Min ponny Uniq och Huginn blev vänner direkt, bilden är från deras första dag tillsammans.     

I den här bloggen kommer ni att få följa med mig rakt in i islandshästvärlden och se den genom mina hoppskadade glasögon, som självklart är färgmatchade med resten av min outfit ;). Huginn kom nämligen inte bara in och visade mig en ny värld, han fick mig att falla som en fura för den, precis som jag gjort för honom.


Med mig på min upptäcktsfärd i min nya värld har jag de två isisarna Spóla och Saedís (a.k.a Grisen), som är Huginns efterträdare och två underbara, töltande tillskott till vår familj. Min resa har precis börjat och jag är fast besluten att se hur långt jag kan ta mig. Att omskola hästar går ju hur bra som helst, så att omskola en hoppryttare kan väl inte vara så svårt?


”Mot oändligheten, och vidare!” har alltid klingat bra i mina öron...


Jag var i USA ett år och pluggade på college och alla varnade mig för de stora skillnader jag skulle uppleva. Jag tyckte inte det var speciellt annorlunda mot Sverige annat än att allt var större, klasser på 150 elever var knäpptysta så fort läraren bad om det och det var varmt. Att kliva in i islandshästvärlden från livet med matchande schabrak och hoppluvor, benskydd så det stod härliga till och knoppar, däremot, det är vad jag kallar kulturkrock!

Vilken hästvärld bor du i, och hur har du hamnat just där? :)

1:a advent

Godmorgon vinter! Jag inleder en ledig, oplanerad söndag på bästa vis; med vörtbröd och internationell hoppning från Friends. Mamma och pappa är ute i skogen och myser med hästarna, så idag blir det inget stall för min del. 

Igår hade jag riktigt svårt att somna, låg vaken säkert två timmar med hundra tankar som snurrade och pockade på min uppmärksamhet. Självklart var de flesta relaterade till köpa VS inte köpa häst. Tänker jag lite realistiskt inser jag att  det absolut är möjligt, men kanske dumt. Låter jag hjärtat tala... Jag tror ni hästmänniskor förstår. 


lördag 29 november 2014

Guilty pleasure

Precis som igår, och i förrgår, ägnar jag kvällen åt horse show på SVTplay. Kan vi ta en sekund för att buga, bocka och tacka TVgudarna allra ödmjukast för att SVTplay sänder från Friends?! Min helg är räddad!

I min hand håller jag min trogna kompis, mobilen, självklart innehållande min guilty pleasure; Hästnet. Gissa vilken sida som varit uppe de senaste timmarna... Vad händer om man hänger på hästnet i flera timmar kanske ni (antagligen inte) undrar. Jo, man (läs jag) hittar drömhästen och faller head over heals. Så, japp, jag är kär! Har några hästar jag mer än gärna skulle åka och titta på... 

Är det världens sämsta idé att köpa häst när man inte har ett fast heltidsjobb? Frågar jag mig är det en asbra (och fullt möjlig) idé, en häst och en bil att ta sig till hästen med. Jag kan leva på KRAFT mineraler, äpplen och hösilage, det är jag helt säker på! ;)

Lyckan under mina 5 år med världens underbaraste ponny är något jag saknar helt enormt mycket. 

Inspänningstyglar och skrittjobb

Hej! Jag kom hem för flera timmar sedan, men lunch, livet och naturdokumentären Africa kom i vägen.

Så, de första 3 timmarna av min dag spenderades i stallet med mamma och hästarna. Till min stora besvikelse hade nattens minusgrader gjort att underlaget på rid- och rundbanan frusit. Samma med skogen, dock bara det översta geggset. Riktigt overall-väder tyckte mamma, vilket jag har tyckt sen slutet av Augusti. Men ja, overallerna på och sen gick vi ut för att hämta hästarna.

Dagens ridpass blev en skrittsväng i skogen och en sväng på rundbanan. Saedís fick ha gummisnodden på idag då jag planerade att jobba igenom henne i skritten. Med den på blir det betydligt lättare att få igenom henne och rida henne i en mer korrekt form, trots att gummisnodden är på längsta och hänger löst när hon går som hon ska. Den hindrar helt enkelt bara när hon tänker giraff och vill titta på molnen. Jag tycker även att den är ett superbra travhjälpmedel då hon annars har lätt för att tappa balansen och slänga upp huvudet så fort man tar kontakt med tyglarna. Med gummisnodden blir hon allt mer okej med att man tar en lätt kontakt med munnen, vilket är att föredra om man vill kunna rida traven.

I vilket fall som helst blev det fri skritt i skogen, sen skrittjobb på rundbanan i form av ställa höger/ vänster på rakt spår, små serpentinbågar, och zickzack skänkelvikningar (några steg åt höger, några steg åt vänster osv), + ca 300 meter trav rakt fram med minimal tygelkontakt, men sträckta tyglar vilket är tummen upp.

Jag tycker gummisnodden är en riktigt bra hjälp, och det är den enda hjälptygel jag använder mig av. Jag har dock aldrig sett någon annan Islandshästryttare rida sin häst med någon form av hjälptyglar, någon gång har jag sett det vid longering, men oftast inte där heller. Är det "typiskt" i isisvärlden att inte använda sig av hjälptyglar?







Upp, upp och iväg

Ett alldeles för tidigt godmorgon till er alla såhär på lördagen. Jag är inte allt för glad i att gå upp när klockan ringer, så humöret just nu är inte på topp. Anna 3 år ligger på golvet och hulkgråter, ni vet sådär som för trötta barn gör. 

Nog om det. Nedräkningen har börjat och om 7 minuter sitter jag i bilen, med rumpvärme, på väg till två av de bästa tjejer jag vet, våra fina raggsockor. Kliva ut i stallet blir man ju, om något, på gott humör av så jag är pepp. 

Vi hörs när jag kommit hem igen!


fredag 28 november 2014

Poddkampen och avundsjuka

Medan hälften av kläderna, som vanligtvis befinner sig i lägenheten, hänger på tork några våningar ner har jag ägnat det sista dagsljuset åt poddkampen med Alex och Sigge. Några gånger har jag skrattat så jag gråtit och andra har jag himlat med ögonen. 8 avsnitt tidsfördriv, i vilket fall som helst, och med hästtema. Eftersom jag går runt här hemma och är grön av avund, passade jag även på att titta på reprisen av inomhusfälttävlan från friends arena på SVTplay. 

2 timmar hästTV ledde självklart till ett återfall och jag fann mig själv sitta med hästnet uppe i mobilen. Tror inte ens jag behöver säga vad jag gjorde där... Som tur är hann jag stoppa mig själv efter 5-6 annonser, och utan att ha hunnit bli kär. Något som annars händer allt för ofta. Jag hatar (läs älskar) hästnet! 

Grunden till min avundsjuka för allt som rör Sweden horse show, och mitt hästnetåterfall är helt klart det samma. Jag vill också rida där en vacker dag! Något jag inte tror jag är ensam om i och för sig ;) För hur häftigt skulle det inte vara att rida in på en sådan arena?! Sen om det är tölt, hoppning, show eller shettisgalopp jag är där för att göra är inte så vesentligt (även om Islandshäst eller hoppehäst skulle vara att föredra). Jag vill bara vara där. Typ precis just nu, eller nästa år, eller året efter det. Någon gång i alla fall. Det skulle vara trevligt... 


Modiga hästar och önskvärt temperament


Godmorgon på er! Jag började dagen med sovmorgon, följt av att slökolla Facebookflödet i mobilen innan frukost, som alltid. Oftast är det inte något överdrivet spännande, men idag hittade jag en länk från Hippsons sida som fångade mitt intresse. `Unghästar blev "modigare" med människa de kände`, löd rubriken. Nähä, det hade man ju aaaaldrig kunnat ana tänkte jag och klickade. Efter att ha läst igenom artikeln om en studie, som för övrigt gjorts på Islandshästar, tycker jag att slutsatsen känns vettig. Inte oväntad, absolut inte, men vettig.

"I avelsmålen för flera hästraser ingår ett önskvärt temperament. Under avelsvärderingen bedöms temperamentet sedan subjektivt, utan hänsyn till hästens tidigare träning och upplevelser. Man kan misstänka att temperamentsbetyget snarare speglar hästens talang än dess faktiska mentala egenskaper. Detta gör dagens temperamentsbeskrivning till ett väldigt grovt redskap, forskare försöker därför utveckla mer objektiva bedömningsverktyg för att mäta hästars rädsla i en testsituation." - Utdrag från texten på Hippson.

Klicka HÄR för att läsa hela texten på Hippsons hemsida.


torsdag 27 november 2014

Den där 5-gångsgaloppen

Favorit i repris-inlägg från förra vintern. Vi jobbar fortfarande på med galoppen, den är mycket stadigare nu men fortfarande är det mycket på hennes villkor för att störa så lite som möjligt.
Jag läste ett inlägg igår på en islandshästsida på Facebook som jag följer, där en tjej letade tips om hur hon skulle göra för att få sin 5-gångare att galoppera. Hennes häst tog inte galoppskänkel utan sprang in i galoppen och när det väl blev galopp höll det sig ungefär 2-3 steg innan det blev pass (mer eller mindre ren). Exakt så var Spóla så sent som i somras och det är något jag jobbat mycket med, så jag tänkte dela med mig av hur jag gjort och gör med Spóla för att stärka upp galoppen. Ursäkta den väldigt långa texten, hoppas ni håller ut :)

När jag började jobba med Spóla var mitt fokus att hon skulle förstå att vi ville ha galopp inte pass (tills hon blir stabilare i gångarterna har vi valt att rida henne som 4-gångare men hon har en väldigt fin och lovordad pass som vi troligtvis kommer plocka fram senare). Detta gjorde jag genom att lära in ett speciellt ljud som jag kopplade till galopp. Jag valde "Ssssss" som galoppkomando, för att jag tycker det är ett väldigt enkelt och tydligt ljud. Jag försökte först med att fatta galopp (både på rakt spår och ur sväng) på rundbanan, men där blev det alltid pass efter bara några steg, så istället började jag jobba med att galoppera upp för en kort (ca 10-20m) backe. Jag kom snabbt fram till att det var större chans att det blev galopp innan passen om jag försökte fatta från trav istället för tölt (där blev det i princip alltid pass direkt) så till en början travade jag fram till backen och lät henne öka tempot själv för att precis i början av baken säga "Ssssss" och lägga till galoppskänkel. I början blev det helt enkelt att hon travade snabbare och snabbare tills hon självmant föll in i galopp och galopperade upp för backen, men det tog inte många vändor tills hon kopplade S-ljudet och backen till galopp. Då fick jag även jobba med att bara låta henne trava upp för backen ibland bara för att hon skulle koppla S-ljudet till galoppen och inte bara att det kom en backe.

När vi hade jobbat i backen några gånger och fick till galopp varje gång började jag göra samma arbete på en åker i närheten av stallet. Även där fick jag i början låta henne trava på i ett rätt högt tempo och sen driva på och göra S-ljudet för att hon självmant skulle slå över till galopp. I början orkade hon max 50 meter innan det blev pass, men under våra träningspass har hon börjat orka allt längre sträckor så på slutet (innan åkern blev oridbar pga halka och hårt underlag) kunde hon hålla galoppen hela fältet (ca 300-400m skulle jag gissa), skritta tillbaka och sen galoppera hela fältet igen och upprepa det några gånger. Här var jag dock fortfarande tvungen att ha S-ljudet i varje fattning, bara galoppskänkel funkade inte.

Efter detta blev det en liten paus i galopparbetet tills jag skulle testa att fatta galopp på ridbanan på en lektion, det gick inte så jättebra då hon fortfarande är väldigt ostadig i galoppen, men vi fick till några steg här och där. Jag har dock lagt galopp på banan på is ett litet tag till.

Efter den lektionen har det inte varit så bra underlag för galopparbete och jag har mest ridit Grisen senaste veckorna, men när jag red Spóla förra veckan bestämde jag mig för ett intensivpass när det för en gångs skull var bra underlag. Hon var så fin i både traven och tölten, speciellt traven som ibland blir lite springig på rakt spår var riktigt lugn och balanserad i en bra form. En liten komunikationsmiss fick Spóla att tro att jag gjorde en galoppfattning, varpå hon tar helt ren galopp för första gången utan S-ljudet och från en lugn, bärig trav. Självklart var jag tvungen att testa om det var en slump, men hon tog galoppskänkeln flera gånger, utan S-ljudet en enda gång och utan att springa in i galoppen. En gång blev det pass, men då saktade vi ner och gjorde om och då blev det galopp. En gång lyckades jag även få henne att fortsätta i galopp en bit till när jag kände att hon ville slå över till pass.

Än så länge låter jag henne bestämma tempot i galoppen själv och försöker störa henne så lite som möjligt för att låta henne hitta balansen själv. När hon blivit ännu lite säkrare i fattningarna ska jag försöka mig på att börja kontrollera tempot för att sedan komma vidare till att kunna jobba galoppen på ridbanan. Något annat vi fortfarande jobbar med är avsaktningarna, hon vill väldigt gärna ta pass när man bryter av från galoppen så där har jag fått jobba med att ta ner henne helst till skritt snabbt, men utan att dra i henne. Där använder jag mig av "Prrrrr", precis innan jag "tar tag" i henne för att sakta av, på så sätt vet hon vad som väntas av henne, nämligen en avsaktning.

Framöver kommer jag fortsätta jobba med fattningar utan ljud, att hon ska orka längre sträckor samt avsaktningar och hoppas på att kunna ta arbetet in på ridbanan efter årsskiftet när underlaget blir lite bättre.

Hoppas att detta var till någon hjälp för er med samma problem, och ni som kommit snäppet längre än jag får gärna komma med tips om hur jag kan få henne att orka hålla galoppen längre sträckor.


En ledig dag

Godmorgon!
Torsdag mitt i veckan och jag är ledig, hur härligt?! Planen var att jag skulle följa med ut till stallet och vara med på ihopsläppet, men så blev det inte, pappa får representera familjen själv den här gången. Senare ikväll rider mamma och pappa lektion för J med hästarna. Ingen stalluft för mig idag alltså.

Själv ska jag städa och pyssla lite här hemma, boka tvättid, kolla ikapp på senaste avsnittet av Heartland och lite annat smått och gott. Kikar in här igen om en stund, nu kurrar magen och kräver frukost.

Spóla på ett ihopsläpp i vintras

onsdag 26 november 2014

Hööks shopping

I helgen kom pappa och syster och hämtade upp mig med bilen för en sväng till Hööks. Det är fortfarande, efter alla dessa år, lika mysigt att kliva in på Hööks och drömma sig bort i prylparadiset. Tyvärr blev det inga fluffiga täcken och blingade träns den här gången heller, men glasspray, tömmar och små karbinhakar fick följa med hem. Alltid något ;)

Dessa tömmar blev det, ni hittar dem HÄR och de kostar 189:-. Supersköna att hålla i och de funkade utmärkt när vi invigde dem igår. Jag hade gärna sett att de var ett antal meter kortare, då jag fortfarande är en tömkörningsrookie, men de var superlätta att korta av och snurra ihop så jag fick dem till önskad längd.

Karbinhakarna köpte vi för att sätta på ett par tyglar, då jag och mamma har olika favoriter, så det ska gå snabbt och lätt att byta till de tyglad man vill ha. Hittade dock inte den modellen på hakar som jag egentligen ville ha, men dessa duger gott och väl så länge. Glanssprayen är min absoluta favorit, tyvärr kommer jag inte ihåg märket. Men jag kollar upp det imorgon när jag är i stallet.

tisdag 25 november 2014

Duktiga hästar

Precis hemkommen från stallet och ett härligt ridpass i november solen (!). Vilka duktiga hästar vi hade idag! Spóla fick ett ridpass på banan med fokus på tölt, trav och lösgjordhet, medan Saedís fick ett tömmkörningspass med nya tömmarna jag och pappa köpte på Hööks i helgen. 

Det senaste inlägget på den här bloggen var i Januari, alltså nästan ett år sedan, och det har hänt mycket i utvecklingen med de små filurerna sen dess. Framförallt Spóla har kommit till nästa nivå, vilket är riktigt roligt!

Just nu är mitt fokus med hästarna rätt olika. Saedís- lösgjordhet är A och O, upp med ryggen, in med rumpan och "ner med näsan". Helt enkelt att få henne att bära sig själv mer och välva ryggen. Just nu är hennes problem att hon gärna slår upp huvudet, studerar trädtopparna och lägger alldeles för mycket vikt på bogarna. Spóla- Tempoväxlingar, bärighet, fortsatt träning på att hålla gångarten även när det blir jobbigt och galoppen. Hon har, som sagt, tagit ett superkliv framåt i utvecklingen men det finns fortfarande mycket att jobba på. Gångarterna har blivit allt mer stabila och därför känns det lagom att börja jobba mer med olika tempon. Samma med bärighet och form, jobbar man på lite och är bestämd (med massor av positiva hejjarrop och beröm) blir hon riktigt snygg bitvis, något som jag gärna vill få till längre och längre stunder. Och, att hålla gångarterna vid voltbyten, speciellt byte höger varv i trav är svårt, serpentiner, tempoväxlingar etc. Galoppen sitter tyvärr fortfarande inte, den har dock blivit tusen gånger bättre. Men vi jobbar på det! Nu har hon fattat direkt vid min signal varje gång senaste tiden på uteritter och håller den allt längre. 

Som ni ser har vi en hel del att jobba med, men det går framåt varje dag just nu. Hur kul som helst! Håller tummarna för att vi slipper snö och frusen mark den här vintern (önsketänkande) så vi kan fortsätta jobba på som nu.

Här skulle det ligga en filmsnutt från dagens pass med Spóla, men den gick inte att få från mobilen till bloggen. Så, för tillfället blir det en bild, hoppas på att få upp den förr eller senare.



måndag 24 november 2014

I'm back

Jag är tillbaka! Den här bloggen har haft en paus från blogghimlen ett tag då jag, som ni ser i inlägget nedan, bloggat på Hippson. Det var helt galet roligt!! Men tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig. Av olika anledningar blev det, mer eller mindre, en hästpaus för min del under några månader, vilket ledde till brist på intressanta bloggämnen och då valde jag att stänga ner min blogg på hippson. Jag hatar att inte känna att jag levererar på topp, så det kändes som ett bra beslut. 

Men, nu har vindarna vänt och jag är tillbaka i sadeln igen, och bloggfingrarna har börjat klia. Så, här har ni mig igen, välkomna tillbaka! :D